ELSA

Elsa fyller snart tre. I ärlighetens namn vet jag faktiskt inte när hon blev till. Hon är nog den enda av mina möbler som jag inte riktigt vet när eller hur eller under vilka omständigheter som hon föddes som idé.

Det spelar förstås ingen roll. Hon fortsätter att fascinera människor, och därmed också mig, som blir fascinerad av att andra blir förundrade och förförda.

Kanske är hon så populär för att hon väcker nyfikenhet hos sina beundrare? Hur ser hon ut naken, utan kjol? Står hon kvar i vardagsrummet när jag vaknar imorgon, eller han hon trippat iväg på sina tår? Är det här en möbel eller ett konstverk? Spelar det verkligen någon roll…?

Elsa är på många sätt en enstöring bland mina möbler. En ful ankunge, som började som en idé om att det i stilmöbler ofta finns stiliserade element från naturen – lejontassar, örnklor osv. Varför inte en liten damfot? Redan första gången hon visades upp, blev både hon och jag tagna med storm! Min tokiga och absurda idé, som är något av det mest produktionsovänliga jag skapat, gick från att vara den fula ankungen till primadonna över en natt.

Elsa är en ytterst sensuell och lekfull möbel som lockar både öga och hand. Om hon flörtar med dig i ögonvrån, får hon dig garanterat att titta två gånger! Om du vågar lyfta på kjolen fortsätter leken – det mjukaste, naturgarvade skinnet ligger på skivan och väntar på att få ge dig en taktil upplevelse.

Hon kan ha många uttryck, Elsa. Beroende på träslag, skinn, tyg och skärning, kan hon vara allt från en elegant svart kvinna i festklänning till en flicka med vårbleka ben i blommig kjol.

Jag har en slags hatkärlek till Elsa. Mot mina odds gör hon obarmhärtigt succé. Då blir även jag förförd…